My home / Inspiration / Guider / Städrobot? Perfekt –...
Robotdammsugare + småbarnsliv = ...kaos? Vi bestämde oss för att testa. Inga legobitar kom till skada vid tillkomsten av det här reportaget.

Städrobot? Perfekt – om man inte har prylar och möbler

Framtiden är här – äntligen kan vi låta robotarna sköta städningen. Men hur bra funkar de egentligen med klåfingriga ungar och utspillda flingor?  Dags för en reality check. Vår reporter lät två städrobotar gå en match mot hennes normalstökiga småbarnsvardag.

Av: Viktoria Hansén Foto: Sara Ringström

Det börjar, eh … bra. Dammsugarens jung-frufärd blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Den stod och vilade i godan ro vid sin laddningsstation när ettåringen sträckte fram till sitt lilla pekfinger och lyckades pricka on-knappen.
Vroom – dammsugaren far iväg, ettårigen vrålar av skräck. I panik, som det verkar, styr dammsugaren genast in i ett kluster av legobitar, Star Wars-gubbar och annat jox som ligger utspritt på golvet. Det visar sig snabbt att vissa saker tuggar den i sig (små legobitar, Star Wars-gubbarnas lasersvärd) medan den skjuter andra saker framför sig (Duplo, små ulliga kaniner). Själv vet jag inte om jag ska prioritera roboten eller barnet nu, vem tar mest skada här? Det får blir en kompromiss, med det darrande barnet på höften försöker jag greppa den lille roboten som gör sitt bästa för att kravla sig uppför mattkanten. Tack och lov trasslar den in sig i mattfransarna och med ett uppfodrande ”error” blinkande i displayen ger den upp.

Ettåringen är från och med nu paniskt rädd för roboten och gör stora lovar kring dockningsstationen i vardagsrummet. Dessvärre triggar det här storebror och med den retstickeförmåga som bara en fyraåring kan ha ser han till att sätta i gång roboten när lillebror minst anar. Sen lägger storebror rabarber på fjärrkontrollen och roboten jagar lillebror genom lägenheten. Tur då att roboten inte tål ett sådant massivt motstånd av lego. Den säger ”error” och lägger sig ner för det mesta medan jag gång på gång hänvisar till instruktionsboken: ”Denna dammsugare är ingen leksak. Låt inte barn leka med den.”
Men frestelsen är för stor för fyraåringen. Han kommer på att det är jättefestligt att lägga ut ett spår av frukostflingor på golvet och sedan låta roboten äta sig fram.

 

Jag lär mig. Gömmer dockningsstationen under sängen och tar fram roboten sent på kvällen när barnen somnat. Men först efter att jag plockat undan alla leksaker och rullat ihop alla mattor med fransar. Medan jag plockar in i diskmaskinen sysslar dammsugaren med sitt. När den städar hallen noterar jag att den inte är någon målsökande robot precis, den städar med samma koncentration på en fläckfri plats som där det ligger en hög grus. Den kan till och med passera en hög grus utan att reagera.
Det står i instruktionsboken att dammsugaren automatiskt räknar ut den bästa vägen att rengöra ett rum. Men helt ärligt ser jag inget mönster alls i hur den rör sig. Den verkar vara en fri själ och intresserad av att testa såväl piruetter som att smyga längs med väggarna. Det kan vara så att roboten arbetar utifrån en plan men att den bumpar in väggar och möbler innan den riktigt hinner etablera ett mönster.
Men, så ser det ut hos oss – vi har alltså möbler och prylar.  På instruktionsvideon ser det lite annorlunda ut: kvinnan med nytvättat hår har inga leksaker någonstans och mattan är lagom hög och saknar trassliga fransar, möblerna är få och sparsmakade.
Vi trivs rätt bra i varandras sällskap, jag och roboten, där på kvällskvisten. Visst väsnas den, men den ska vara en av de tystaste på marknaden och jag är tacksam att den glatt tar sig an damm, hårstrån, russin och gamla blomblad.
Men när den sen ska ut i vardagsrummet igen blir jag besviken, den kommer inte in under soffan och eftersom vårt matbord har som en ram längst ner kommer roboten inte åt där heller. Jag får ta fram sopkvasten. Och det känns ju minst sagt ironiskt att ta fram redskapet från medeltiden.

Så är tiden inne för golvskurarroboten. Golvet är dammsuget och andaktsfullt ställer vi ner iRobot Scooba 450 på köksgolvet efter att vi fyllt på med rengöringsmedel och vatten. Vi trycker på knappen och vår nye vän börjar genast arbeta. Först dammsuger den golvet lätt, sedan fuktar den det och sedan sätter den i gång och skrubbar. Efter det är det dags att skrapa bort vattnet. Noggrannhet är bara förnamnet. (Artighet kommer att visa sig vara efternamnet.)
Så här är det med vårt köksgolv – jag brukar kalla det Klippiga bergen. Det är så mycket intorkad gröt, nermosad banan, utspottad broccoli och nertrampade makaroner i det här golvet att det liksom reser sig en bergskedja under barnens stolar. Det finns kvällar som jag och maken legat på alla fyra och skurat golvet med rotborstar.

Jag är imponerad av att min lilla robot faktiskt kan hantera en sådan palett av intorkade livsmedel. Jag sätter mig på en stol vid tröskeln, kollar på när den jobbar och äter godis.
Men så kommer besvikelsen – roboten når inte in till socklarna eftersom skåpdörrarna är i vägen. Utrymmet där det göms ganska mycket damm och smuts förblir alltså ostädat. Irriterad vänder jag roboten ryggen och går och tvättar håret i stället.
Jag kommer tillbaka till köket lagom tills roboten är klar (ett rum som är mindre är 14 kvadratmeter tar 20 minuter). Den ruskar på sig som en våt hund för att bli av med det vatten den fått på sig, spelar en liten melodi och berättar för mig på artig brittisk accent att den är klar och redo för nya uppdrag. Den är ganska trevlig trots allt.
Poängen är ju ändå att robotarna ska förenkla livet för oss, och hade det inte varit för det där att skurroboten inte kommer åt överallt så hade den gärna fått flytta in hos oss. Däremot känns det som att dammsugarroboten snarare underminerar än underlättar min städning.

 

Dammsugarroboten i verkligheten

Dammsugarrobot Hoover Robo.com2
Pris: cirka 1 900 kronor

Bra:

  • Bra sugförmåga, knaprar glatt i sig både smålego och frukostflingor.
  • Klättrar uppför mattor om de inte har fransar.
  • Noggrann och ser till att hela golvytan blir ren om man låter den gå.
  • Helt okej ljudnivå.
  • Lättanvänd, inget tekniskt krångel.
  • Överkomligt pris.

 

 

Mindre bra:

  • Fastnar i mattfransar.
  • Sticker iväg. Klättrar över trösklar för att städa andra rum.
  • Svårt att punktstäda. Har man en hög med smulor eller grus är det svårt att styra roboten till exakt det målet.
  • Man måste verkligen plocka undan noggrant för att dammsugaren ska kunna koncentrera sig på sitt jobb och inte bara bumpa in/fastna i saker.
  • Roboten dammsuger ju också bara själva golvet, och kan omöjligt ta lister och socklar som man snabbt och enkelt kan göra med en vanlig dammsugare.

 

Jättedåligt:

  • Att den inte kommer åt under soffan och vårt matbord.

 

 

 

Golvskurarroboten i verkligheten

Golvskurarrobot iRobot Scooba 450Städrobotar08
Pris: cirka 6 000 kronor

Bra:

  • Man slipper vrida ur blöta, smutsiga moppar och bära runt skurvatten i hemmet.
  • Noggrann, på 20 minuter gör den sitt jobb där den kommer åt. (Ett litet rum, dubbla tiden för ett större.)
  • Rengöringsmedlet luktar jättegott.
  • Helt okej ljudnivå.
  • Lättanvänd, inget tekniskt krångel.
  • Är trevlig. Spelar en melodi när den är klar och talar artig engelska.

 

Mindre bra:

  • Ganska dyr.

 

Jättedåligt:

  • Att den inte kommer åt under soffan och under vårt matbord. Inte heller längs med socklarna i köket eftersom skåpdörrarna tar emot.