My home / Inspiration / Hemma hos / Kika in hemma...
Huset byggdes 1928 av Henrik Åkesson, ”instiftaren av hela äppelriket och Kiviks musteri”, och består av två byggnader md hela åtta terrasser. Längre ner i backen har Björn byggt ett Attefallshus, som sonen August brukar bo i när han är på besök. Björn och Margareta bor i sitt ”pepparkakshus”, som de kallar det, på Österlen sex månader om året.

Kika in hemma hos Björn Ranelid på Österlen

Hans hem kännetecknas av ljus, rymd och öppenhet. Kika in i författaren Björn Ranelids hus på Österlen.

Av: Charlotte Pehrson Foto: Carolina Byrmo

Hur länge har du bott här?
– Jag och Margareta köpte huset för tio år sedan. Vi var båda inställda på att flytta från Stockholm helt och hållet då, men jag var så fäst vid vår 1700-talslägenhet på Söder att jag inte kunde lämna den. Nu bor vi här mellan april och oktober varje år och resten av tiden i Stockholm.
Vad är det bästa med huset?
– Utsikten! Där jag sitter och skriver blickar jag ut mot havet och äppelodlingen. Mitt språk blir starkare, mer sinnligt och mer poetiskt när jag har hav och himmel nära. Det är som om jag ser mig själv vara ute i naturen istället för att sitta instängd i ett rum. Det är en korsbefruktning. Skulle jag känna mig instängd skulle mitt språk bli begränsat.
Hur är din inredningsstil?
– Jag vill ha maximalt med ljusflöde, och öppenhet. Man ska kunna se åt alla väderstreck.
Vad har du gjort med hemmet sedan du köpte det?
– När vi flyttade in totalrenoverade jag och en kompis hela huset och lillstugan. I huset lade vi ekgolv, rev ner alla tapeter och putsade väggarna, gjorde om hela köket och byggde en toalett på nedervåningen. För att få in mer ljus satte vi in nya fönster och gjorde bredare öppningar mellan rummen.
Är du händig?
– Ja, lite bättre än en amatör i så fall.
Varför är öppenhet så viktigt?
– Vi vill inte stänga in oss. Därför finns det inte en gardin i hela huset, inte ens i sovrummet. Inga tapeter heller.
Varför står en pappfigur av dig själv i naturlig storlek på nedervåningen?
– Svenska Afghanistankommittén gav den till mig som tack för mitt arbete med ”Skänk ett ord”-kampanjen 2012. Jag arbetade ideellt 18 timmar om dagen i två veckors tid med att skriva en digital bok med hjälp av ord som folk skickade in via sms. Jag drog in 600 000 kronor till flickors skolgång. Jag sa att jag absolut inte ville ha något, men de lyssnade inte och gav mig den här. Visst är den lite kul?
Ni har många vackra tavlor på väggarna. Hur viktig är konst för er?
– Mycket viktig. I vår lägenhet i Stockholm har vi 130 tavlor! Min far var konstnär och min son August är konstnär. Margareta kommer också från en konstintresserad familj.
Vad räddar du först om det skulle börja brinna?
– Margareta och hunden Kalle!

 

 

Vem bor här?

Namn: Björn Ranelid. Ålder: 66. Gör: Författare och föredragshållare. Bor: I hus på Kivik, Österlen, och i 1700-talsvåning på Söder i Stockholm. Familj: Hustrun Margareta, de vuxna barnen Alexander, Agnes och August, barnbarnen Saga, Ryder Jackson och Zoë Mae och dvärgpinschern Kalle. Aktuell med: Ständigt aktuell med böcker och föredrag. Utkommer i början av 2016 med sin 34:e bok, romanen ”Överbefälhavarens hemlighet”. Facebook: facebook.com/pages/Björn-Ranelid-officiell/197451370355434

 

 

”Det bästa med köket är utsikten”, säger Björn. Från fönstret syns den stora äppelodlingen och havet. I köket lagar han och hustrun Margareta gärna mat tillsammans. På senaste tiden har det blivit mycket soppa. ”Vi försöker båda hålla igen, och vi tycker att soppa är väldigt gott.”

 

Den stora äppelodlingen arrenderar Björn och Margareta ut, men Björn klipper gräset – och joggar bland de 5 000 träden varje kväll. ”Jag har en sträcka som är 445 meter lång, jag har mätt. Den springer jag 24 gånger”, säger han och tar en tugga av ett Gravenstein-äpple. ”Om jag älskar äpplen? Det är som att fråga Zlatan om han gillar att spela fotboll!”

 

 

Det ljusa vardagsrummet har möblerats med soffa, bord och stolar från Ikeas tidigare 1700-talsserie. Det mörka skåpet är köpt i Grevinnans butik, Kivik. De två porträtten som hänger rakt fram föreställer Björn och Margareta och är målade av den framstående porträttmålaren Gerhard Nordström. ”Han målade ett porträtt av mig till den Bonnierska Porträttsamlingen och var så generös att han även gav oss dessa”, säger Björn. Statyetten är gjord av den framlidne konstnären Torsten Fridh, som var Björns och Margaretas granne i Stockholm.Den gula tavlan är gjord av en jugoslavisk konstnär som de lärde känna genom barnen när de var små.

 

På staffliet i vardagsrummet står ett verk om fyrar i Sverige och Björns bok om Jussi Björling, ”Jussi: sången, människan, bilderna”, som utkom 2011. Förutom boken om Jussi Björling har Björn även utkommit med böcker om Stig Dagerman, Selma Lagerlöf, Turning Torso och Malmö FF, för att nämna några exempel.

 

Glastjuren är gjord av den framlidne skulptören Erik Höglund. ”Han var en av våra bästa vänner.”

 

Grönskan växer ända inpå knuten hemma hos Björn och Margareta Ranelid. Den stora trädgården kräver mycket underhåll. ”Det är jättemycket jobb, men vi tar en bit i taget”, säger Björn, som dagen före vårt besök slitit med att få upp en stor buske som brett ut sig över ett av trädäcken.

 

Hunden Kalle är en kär familjemedlem och poserar snällt framför dammen i trädgården. Förr hade Björn och Margareta guldfiskar i dammen, men de försvann mystiskt. En morgon tog de en häger på bar gärning när han kalasade på dem.

 

Den röda lampan kommer från Björns föräldrahem. ”Men just nu fungerar den inte, för vi måste byta elen i den.”

 

Björn Ranelid signerar några av sina böcker. På 32 år har han skrivit 34 böcker, 800 essäer, krönikor och artiklar, och gjort cirka 3 500 framträdanden. ”Jag skapar ständigt text i mitt huvud. När jag talar använder jag aldrig manuskript, utan improviserar”, säger han.

 

Från arbetsplatsen på ovanvåningen har Björn magnifik utsikt. ”Mitt språk blir starkare, mer sinnligt och mer poetiskt när jag har hav och himmel nära.” Han skriver bäst mellan klockan 21 och 23, men har inga fasta tider och kan skriva oavsett vad som händer omkring honom. ”Jag har aldrig stängt en dörr eller bett barnen att lämna mig ifred när de var små”, berättar han.

 

En blå tavla fylld med ord pryder en av väggarna på nedervåningen. ”En kvinna som lyssnade på ett av mina föredrag gjorde denna tavla efteråt och gav till mig. Visst är den häftig?” På en lapp som hänger kvar står det: ”Tack för ordet”. Sekretären kommer från Björns föräldrahem. ”Titta på intarsian! Som de har slipat och slipat. Det är så vackert så det är inte klokt”, säger Björn.

 

På ovanvåningen hänger ett inramat urklipp av den tecknade serien ”Ernie”, där Björn Ranelid för några år sedan förärades med en ruta.

 

”Jag och Margareta hade varit på en utställning och tittat på tavlor som var så dyra att jag egentligen inte vågar säga priserna. Margareta tyckte att de var fantastiska och ville gärna ha en. Så jag målade den här och överraskade henne när hon kom hem från jobbet. ’Åh, så vacker, vad har du betalat för den?!’ utbrast hon.”

 

”Jag vill ha maximalt med ljusflöde och öppenhet. Man ska kunna se åt alla väderstreck”, säger Björn. Han är en händig man och totalrenoverade huset tillsammans med en vän före inflyttningen för tio år sedan.

 

Björn fick pappfiguren i present av Svenska Afghanistankommittén 2012, som tack för att han genom ideellt arbete dragit in 600 000 kronor till flickors skolgång.
Björn fick pappfiguren i present av Svenska Afghanistankommittén 2012, som tack för att han genom ideellt arbete dragit in 600 000 kronor till flickors skolgång.

 

LÄS MER: Se fler kändishem här