My home / Inspiration / Hemma hos / Viktor & Linda:...
Soffgruppen följde med på köpet. Den blå tonen går nu igen, både i vardagsrummet och på flera andra ställen i huset. En vän har gjort hängljusstaken i Kirchsteigerstil. Draperierna är loppisfynd.

Viktor & Linda: ”Så räddade vi sommarstugan”

Färgskalan var brunmurrig, de spröjsade fönstren utbytta mot nya och det satt spånplattor över dörrspeglarna. Men nu är lantstället återbördat från 70-talsmoderniteten med hjälp av loppisfynd, ärvda prylar och vit färg.

Av: Jon Hansson Foto: Linda Prieditis

 

Viktor och Linda porträtt

Samtalet sladdar in på en annan kulör just som vi styr upp mot huset i slutet av landsvägen.
– Det där är ljus falu rödfärg, säger Viktor. Det var först på 50-talet som det blev vanligast med den mörkt röda varianten.
– Samma med de vita knutarna, fyller hans sambo Linda Prieditis i. När vårt hus byggdes 1917 var den färgen sällan sådär kritvit som den är i dag utan mer ljusgrå. Så vi blandade kimrök i vitfärgen när vi målade utsidan.

Hon och Viktor var nybörjare när de blev med fritidshus för två och ett halvt år sedan. Men de har läst på. Och framför allt frågat vänner och bekanta som kan. Fönsterspröjsarna ska också bli vita – eller kanske guldockra som den nysnickrade ytterdörren. Men först måste de på plats. De tidigare ägarna bytte de gamla fönstren mot nya ospröjsade någon gång på 70-talet. Praktiskt när man ska putsa, men inte särskilt vackert. I originalskick bestod varje fönster av 16 smårutor. Det blir en väldig massa smårutor. Kanske ska bara över halvan av fönstren vara spröjsad? Det är vanligt i trakten. Och hur fixar man det rent praktiskt? Här finns två vitt skilda strategier.
– Vi skär de fönster vi har nu i mindre rutor och så kittar och spröjsar vi, säger Viktor. Linda tvivlar.
– Nej, vi får leta runt efter fönster från den tiden med rätt mått och byta ut efter hand. Det får ta den tid det tar.
– Då blir vi aldrig färdiga. Men du kan ju ­börja på ena sidan och jag på den andra så ser vi var vi möts.

 

linda-viktor04

 

Nja, det där får de lösa själva. Vi går in. På trappen står ett par piassavakvastar. En liten blink till att det lär ha varit kvastskaftfabrik i huset någon gång i höjd med första världskriget. Vi tar tacksamt emot erbjudandet om raggsockor. Viktor har startat en brasa i kaminen men det är minst sagt svalt på brädgolven.
– Det var plastmattor med parkettmönster överallt utom i sovrummet där det var en sådan där heltäckningsmatta. Och i trappen upp till övervåningen, brandgult och bajsbrunt, suckar Linda.
– Och så hade de satt upp masonit i taket. Och på alla spegeldörrarna var det spånplattor. De hade först limmat fast dem och sedan för säkerhets skull spikat tätt runt om, säger Viktor med ett snett leende.

Vi filosoferar en stund över hur ett gäng människor på husesyn år 2064 förmodligen skulle flina överlägset åt det trärena, vita och fräscha som nu möter på nedervåningen. Nåja, Linda och Viktor kan bjussa på det och en hel del spår av svunna decennier finns också kvar i form av den blå soffgruppen som följde med huset, den nu vitmålade byrån som loppisfyndades i brunt skick för 200 kronor eller Viktors ärvda blå chiffonjé i hallen.

Att de hamnade i trakterna kring Torpa en halvmil från Österbymo (känt för Sveriges minst säljande systembolag) var ingen slump. Viktors farmors farfar var präst i byn och familjen har ett torp på 17 kvadrat en mil bort. Efter tiotalet somrar började torpet kännas aningen trångt för paret, men det var mest tillfälligheter som gjorde att de ramlade över huset i Dalhem som legat ute länge till försäljning.
– Vi tänkte oss inte något så stort från ­början men vi såg möjligheterna och vi hade vänner som gav oss mod att genomföra köpet. Dessutom fick vi ett bra pris. Det gjorde att vi fick råd att ­sätta vår prägel på huset – och samtidigt ta fram dess ursprung. Vi kunde också leja hjälp så att vi snabbt fick mycket gjort, säger Linda.

De har heller inte varit rädda för att fråga om råd.
– Vi märkte ju att folk var nyfikna så efter ett år gjorde vi två stora smörgåstårtor och bjöd in hela byn på husesyn. Så nu känner vi alla här. Våra grannar är en ovärderlig källa till tips – både när det gäller hur man gör vissa saker och vilka hantverkare i trakten som är bra, säger Linda.

Och det finns mycket kvar att fixa. Övervåningen ska få samma behandling som rummen en trappa ner. En av vedspisarna där uppe skulle göra sig förträffligt i köket. Men hur får man dit den? Sedan visar gamla bilder en förstutrapp med snickarglädje i stället för den praktiska 40-talaren i betong som nu leder in i huset. För att inte tala om trädgården …
– I sommar ska vi i alla fall hyra kran och måla klart utsidan av huset. Sedan får vi se om vi hinner sätta upp ett staket och börja med fönsterspröjsarna, säger Linda. Men hur ska spröjsandet gå till? Och vilken sorts staket passar till de stora fyndade järngrindarna som redan lutar sig mot husets baksida? Bäst att fråga en god granne. Och att göra några smörgåstårtor.

 

VILKA BOR HÄR?

Namn: Viktor Westerlind och Linda Prieditis. Ålder: 31 och 41. Yrke: Kock respektive fotograf. Bor: Stockholm. Lantställe i Dalhem i gränstrakterna mellan Östergötland och Småland. Katter: Winston och Franklin.

 

Ärvt piano och dito musikalisk talang. Viktor konserterar för tomten som tittat in från trädgården.
Skolplanschen och trasmattorna är loppisfynd. Det fina blommönstret fyndade en vän under lager av andra tapeter i huset. Den blå chiffonjén är äldst i huset och trivs med sin matchande tapet.
Skolplanschen och trasmattorna är loppisfynd. Det fina blommönstret fyndade en vän under lager av andra tapeter i huset. Den blå chiffonjén är äldst i huset och trivs med sin matchande tapet.

 

Det finns elelement, men räkningarna blir inte roliga. Fårskinn och tossor får hjälpa till med stugvärmen medan brasan i kaminen tar sig.
Det finns elelement, men räkningarna blir inte roliga. Fårskinn och tossor får hjälpa till med stugvärmen medan brasan i kaminen tar sig.
Damernas, herrarnas och mittemellan. Dasslängan har blivit trädgårdsskjul.
Damernas, herrarnas och mittemellan. Dasslängan har blivit trädgårdsskjul.
”Allt var orange eller brunmurrigt utom det blommiga tapetmönstret. Första natten i sovrummet var aningen spooky, men tapeten fick vara kvar på en av väggarna. Sängen är från Ikea och de egenhändigt vitmålade läslamporna kostade bara några tior. Den lilla kristallkronan är nog den dyraste prylen vi har i huset. Jag köpte den för en födelsedagspeng jag fick av svärmor”, säger Linda.
”Allt var orange eller brunmurrigt utom det blommiga tapetmönstret. Första natten i sovrummet var aningen spooky, men tapeten fick vara kvar på en av väggarna. Sängen är från Ikea och de egenhändigt vitmålade läslamporna kostade bara några tior. Den lilla kristallkronan är nog den dyraste prylen vi har i huset. Jag köpte den för en födelsedagspeng jag fick av svärmor”, säger Linda.
Träpanelen och golvplattorna vid spisen är nyfix. Precis som i de andra rummen är plastmattorna bortrivna, men här fick golvet bli blågrått i stället för vitt eller trärent. Linda och Viktor är kluvna inför lådorna och skåpluckorna. Behålla det illigt gröna eller måla om i någon sobrare kulör?
Träpanelen och golvplattorna vid spisen är nyfix. Precis som i de andra rummen är plastmattorna bortrivna, men här fick golvet bli blågrått i stället för vitt eller trärent. Linda och Viktor är kluvna inför lådorna och skåpluckorna. Behålla det illigt gröna eller måla om i någon sobrare kulör?
Badrummet var det som kostade mest att fixa, men ett större fönster har gjort det betydligt ljusare och golvvärme är skön lyx kyliga vår- och höstmorgnar. Det blå skynket döljer tvättmaskinen och den kemisk-tekniska arsenalen.
Badrummet var det som kostade mest att fixa, men ett större fönster har gjort det betydligt ljusare och golvvärme är skön lyx kyliga vår- och höstmorgnar. Det blå skynket döljer tvättmaskinen och den kemisk-tekniska arsenalen.

 

Winston har hittat en solvarm stenplatta i trädgården.
Winston har hittat en solvarm stenplatta i trädgården.

 

Mjöl- och kryddhyllan tog Linda med från sin första lägenhet som låg på Gärdet i Stockholm. Passar perfekt i lantköket.
Mjöl- och kryddhyllan tog Linda med från sin första lägenhet som låg på Gärdet i Stockholm. Passar perfekt i lantköket.

 

Viktor & Lindas 6 bästa renoveringstips:

1. Fråga tidigare ägare. Leta i kommunens arkiv. Det är spännande att upptäcka husets historia och att delvis försöka återskapa originalet. Men det ska bli ett fungerande hus – inte ett museum.

2. Det är lätt att börja i fel ände, att man småpillar för att fort göra det lite fint. Vi tog tag i de stora, besvärliga grejorna först: grävde ut grunden och fixade avfuktning, satte in luftvärmepump, drog om el och vatten. Det är saker som bevarar huset – och höjer värdet. Det är bäst att sejfa först, sedan kan man göra det roliga.

3. Ha inte för bråttom att komma igång. Vi förhastade oss och renoverade matrummet först. Sedan tog vi köket och kom på att vi skulle ha pärlspånt på väggarna och en Stig Lindberg-tapet på en av väggarna. Det hade varit snyggt att göra samma sak i matrummet. Det är bra att ha en plan för helheten innan man börjar renovera.

4. Det går fint att mixa in moderna grejor, bara de är neutrala till färg och form. Vi har också blandat in ärvda saker från båda våra familjer. Det funkar bra – bara man håller någotsånär samma färgskalor.

5. Vi har sparat de gamla tapeterna i flera rum – men bara som fondväggar. En del mönster blir för jobbiga att ha på alla väggar.

6. Ta hjälp med rätt ­grejer. Vi målar och slår i spik men till golvslipningen anlitade vi proffs. Visst, vi kunde slipat själva men var det värt den tid det skulle ta, hade vi haft kul under tiden och skulle det blivit bra?