My home / Inspiration / Trend / Ingegerd Råman om...

Ingegerd Råman om Ikea, Viktigt och hälsningen som fick henne att gråta

Det är en av årets mest hyllade Ikea-kollektioner – innan den ens nått hyllorna. I en stor intervju med My Home berättar formgivaren Ingegerd Råman om Viktigt, hur hennes morfar präglat hela karriären och hälsningen som fick henne att storgråta.

Av: Joacim Forsén
Foto: Ur Ikeas bok "Det är ingenting, men det är ändå något"

Med sin benhårda integritet och bestämda aura kring varje steg hon tar är bilden av den hyllade formgivaren Ingegerd Råman barsk nog att skrämma upp de flesta journalister. En respekterad yrkeskvinna med pondus nog att slå hål på både frågor och research. 
Men i intervju på intervju spricker bilden. Precis som den här gången. 
Det är pressdag i en stor och slamrig lokal i Gamla Stan i Stockholm och Råman är på plats för att tillsammans med Ikea för första gången presentera kollektionen Viktigt. I ett tillräckligt avskilt hörn berättar den ikoniska formgivaren att samarbetet med möbeljätten var långt ifrån självklart för henne. 
– Jag är en ganska allvarlig person så jag tog frågan på allvar. Men jag kände också att jag behövde mer kött på benen för att säga ja eller nej. Det är något jag har lärt mig med åren, att ge det lite tid men också ta reda på vad det är för människor som kommer att driva projektet.

Men bitarna föll på plats och nu släpps årets hittills mest omtalade Ikea-kollektion Viktigt. Hela den handgjorda serien bär Råmans signum – det naturliga, vackert enkla och funktionella. Den sparsamma färgskalan. Saker som nästan sömlöst kan ta sig in i vilket hem som helst och med ens bli en självklar pusselbit i bostaden. 
– Det var väldigt vackert sagt, att de kan ta sig in sömlöst i ett hem. Att andra upplever det som naturligt kanske beror på att jag utgår ifrån mig själv hela tiden. Just med de här funktionella föremålen som vi har i våra hem är vi mer lika än vad vi är olika. Sedan är smaken alltid olika som tur är. Men jag tror på att om jag känner att en sak har kvalité nog, rätt proportioner och allt annat som är viktigt när man jobbar med enkla föremål så kan jag dela det med andra , säger Råman och fortsätter:
– Mångfald gör livet rikt och man behöver inte appelleras till allt som produceras i världen. Och smaken är som tur är olika. 

LÄS MER: Så föddes Råmans Ikea-samarbete Viktigt

 

IR_Draft_SE_150629_MagnusMarding_28-29
I torpedverkstaden i Skeppsholmen har Ingegerd Råman sin ateljé. Den svartvita inredningen går igen hemma i lägenheten på Kungsholmen, där hon bott sedan 1969.
IKEA_RAMAN_027_inlaga
Råman i sin ateljé och krukmakeri i Skåne.

I samband med samarbetet med Ingegerd Råman har Ikea också släppt en bok om hennes karriär som formgivare. Ett citat ur den, ”Det är ingenting, men det är ändå något”, har inte bara blivit titeln på boken utan säger också väldigt mycket om Råmans anspråkslösa inställning till sitt hantverk. Att framhäva sig själv ligger inte för henne, trots en gedigen produktion och dokumenterat framgångsrik karriär som formgivare. 
– Jag jobbar med saker som är ganska anonyma i sig men som har ett bra bruksvärde och är beständiga. Man behöver inte veta att det är jag som har gjort sakerna, men man ska känna att det finns en tydlig avsändare. Jag tycker om när folk köper saker som de inte vet vem som har gjort. 

I boken får läsaren också titta in i Råmans hem. Dels den stramt svartvita lägenheten på Kungsholmen och dels ett gammalt skolhus utanför Ystad. 
– Det är väldigt mycket luft. Alla mina behov är tillfredsställda – man kan sitta skönt, äta gott, det finns knivar och gafflar – men jag har ingen överestetisk miljö. 
Lägenheten på Kungsholmen flyttade du och din man Claes Söderquist in i redan i slutet av 1960-talet, och ni bor fortfarande kvar. Hur förändringsbenägen är du i din inredning? 
– Vi var tre i lägenheten från början när vår fortfarande bodde hemma så det har förändrats på det sättet. Vi är inte såna som möblerar om men vi har bilder på väggarna numera, det hade vi inte förut. Köper vi något så blir det väldigt besvärligt så vi har regeln ”en sak in, en sak ut”. Jag köpte några Aalto-pallar nyligen men det är inte mycket som kommer in, säger Ingegerd och skrattar.  

– Sorgen är väl att om vi köper något så blir det gärna klassiker. Jag skulle gärna ha lite mer ung formgivning. 
Till den 400 kvadratmeter stora bostaden i Skåne tog paret hjälp med inredningen av Claesson Koivisto Rune, precis när karriären började för arkitekttrion. 
– Det var deras första jobb. Vi hade sett deras examensarbete. Vi delade ett formspråk och det kändes väldigt naturligt att jobba tillsammans, vi var äldre och de var unga. Att förändra ett hus utan att göra våld på det är nästan svårare än att bygga. Vi kände att vi visste hur vi ville leva men vi är inte arkitekter. Det blev en jättefin dialog, även om den inte alltid var smärtlös. Men vi är vänner i dag, så det gick ändå bra, säger Ingegerd och skrattar igen. 

Ni har haft huset i 20 år men i boken säger du att det är först nu du känner att ni bor där?
– Jag har inte flyttat sedan 1969 och jag hade min förra lokal på Djurgården i 35 år. Jag tror att det handlar om att jag egentligen är en otrygg person, trots att jag utstrålar en väldigt stor trygghet och säkerhet. Det är också i linje med hur min formgivning ser ut. Det tar väldigt lång tid innan jag sätter mig ned någonstans för jag vet aldrig om det är där jag ska vara eller om man ska bryta upp. Det är likadant med mina föremål, jag vill att de ska vara enkla och inte ta plats.
– Jag tycker att livet är ganska komplicerat. Och just att det är komplicerat gör att jag vill ha lugn och ro runt omkring mig. Jag vill inte hålla på och bryta upp och när jag väl måste det så tar det väldigt lång tid innan jag rotar mig. 

IR_Draft_SE_150629_MagnusMarding_160-161
Ingegerd är en av Sveriges allra främsta glasformgivare och keramiker men med Viktigt var en av utmaningarna också det som gjorde henne mest nyfiken. För första gången har hon jobbat med material som bambu och naturfiber.
IR_Draft_SE_150629_MagnusMarding_164-165
Startskottet blev en resa till de fabriker som skulle förverkliga hennes idéer. ”Vi gjorde en intensiv vecka till fabrikerna i Asien och det var en väldigt viktig resa. Som formgivare kan man föreställa sig hur saker ska bli och försöka men sen kan det visa sig att det inte går”, säger Råman.

Enkelheten är förmodligen Ingegerd Råmans allra tydligaste signum, både i yrkeslivet och på det sätt hon valt att leva och bo. Och det finns en rak linje från uppväxten till den och där hon är i dag. Med en mor som ibland var sjuk spenderade Ingegerd som barn flera somrar hos sin morfar på Ingarö, yrkesfiskaren Ivar. Hon beskriver det som ett enkelt och jordnära liv utan särskilt många ägodelar. 
– Somrarna där har betytt väldigt mycket. Även om man som barn inte tänker på det så har man som formgivare kvar intryck från människor som man älskade och hur de levde. Ingarö ligger också nära Gustavsberg och där fanns det mycket udda porslin. Jag minns att jag hade min älsklingstallrik som jag alltid fick äta på.
– Ibland möter man människor när man är liten som är många år äldre men som man ändå kan känna en väldigt stark närhet till. Och att han som yrkesfiskare levde nära naturen var också något som påverkade mig. 
Vi pratar om hur länge hennes morfar fanns med henne och Ingegerd minns inte riktigt. Sedan ändrar hon sig hastigt, som att minnena blommar upp igen. Symboliken och arvet från somrarna på Ingarö och hur de präglat hennes framgångar som formgivare blir allt mer tydlig. 
– Jo, jag vet precis när han dog. Det var 1972 och jag väntade min son. Jag minns hur jag satt där på morfars begravning i Ingarö kyrka och tänkte att jag så gärna ville att han skulle få se och träffa mitt barn. Men så kände jag, det här är evigt liv – att nästa generation kan förvalta det man lever och ger vidare. Jag förstod att jag kommer förvalta allt det Ivar har gett mig och det kommer min son få vara med om. Det var en väldigt vacker och kraftfull känsla, säger en märkbart rörd Ingegerd.

Ännu mer känslosamt blir det när vi börjar prata om en annan av hennes allra mest tongivande människor från uppväxten. Som dyslektiker och i en tid då förståelsen och kunskapen om den typen av funktionsnedsättningar var liten blev en förskolelärare Råmans räddning. 
– Min generation var inte bildningsbar – antingen överlevde man eller så gjorde man inte det. Men den här läraren trodde inte på att barn var obildningsbara och sa att hon kunde ta mig i sin klass. Hon satte mig i pantominteater för att hon tyckte att såna som jag skulle kunna uttrycka sig på ett annat sätt, hon lät mig måla och skriva små notiser. Det var med hjälp av henne som jag lyckades ta realen. Utan henne hade jag inte klarat av allt det här i min karriär.
De skils åt. 
Men i takt med att Ingegerd blir äldre tänker hon allt oftare på hur gärna hon skulle vilja träffa sin förskolelärare igen. Ingegerd letar efter henne i telefonkatalogen utan att lyckas och tar för givet att hon redan har gått bort. 
Plötsligt en dag får hon en hälsning via en annan lärare, från sin gamla förskolelärare.
– När jag förstod att det var hon så började jag storgråta. Jag var otröstlig. Jag fick veta att hon var 94 år och helt klar i huvudet, men blind. 
Ingegerd får numret. När hon flera timmar senare har lugnat ned sig ringer hon sin gamla lärare. Rösten är exakt som hon minns den. Exakt. 
Ett par dagar senare återförenas de hemma hos förskoleläraren. 
– Vi satt och höll varandras händer och grät, säger Ingegerd med blanka ögon. Hon berättade för mig, och det här var det mest fantastiska, att hon hade följt mig hela sitt liv. Hon visste precis vad jag gjorde och var jag var. Att bara få tala om för henne vad hon hade betytt för mig tror jag har varit min lyckligaste stund. Det var så underbart. 
– Jag har alltid haft människor runt omkring mig som har sett mig, även om det inte alltid har varit mina föräldrar. Det spelar ingen roll. Men det är därför de här människorna har betytt så otroligt mycket.  

Nu släpps den handgjorda, enkla och lågmälda serien Viktigt. Kollektionen är skapad av Ingegerd Råman tillsammans med Nike Karlsson och Wiebke Braasch från Ikea och finns endast i varuhuset, under en begränsad tid. Foto: Ikea.
Nu släpps den handgjorda, enkla och lågmälda serien Viktigt. Kollektionen är skapad av Ingegerd Råman tillsammans med Nike Karlsson och Wiebke Braasch från Ikea och finns endast i varuhuset, under en begränsad tid. Foto: Ikea.

Ikeas limiterade kollektion Viktigt säljs från den 20 maj och under en kraftigt begränsad tid. En agenda som går tvärt emot Råmans sätt att arbeta och förhålla sig till sin produktion. 
– Min första reaktion var ”aldrig!”, säger hon och skrattar. Jag gillar absolut inte begränsningar på det sättet. De blev förstås väldigt förskräckta eftersom jag är ganska tydlig med vad jag tycker. Men det är också ett hantverk med i det här och man kan producera en viss mängd. Det finns inte samma kapacitet som med en maskin som går dag och natt, här jobbar du med limiterad tid och människor. Och är man formgivare så måste man avväga. Det är inte det att jag böjer mig, men jag kan förstå det här just när det gäller hantverk. Samtidigt får man ge någonting när man får någonting. Och jag har fått ut väldigt mycket av det här projektet.

LÄS MER: Jonas Bohlin – så inreder han Stockholms krogar